Veckans saga (berättad för förskoleklass på schematid och för årskurs ett på fritids)

Det var en gång för länge sedan, någonstans i Afrika.
En man var ute och jagade, han sköt en antilop med sin pilbåge och fick mycket kött. Men ur buskarna kom en utsvulten leopard:

-Dela med dig av köttet, sa leoparden. Ser du inte att jag svälter?

Mannen delade med sig av köttet och gick sedan hem.
Några dagar senare var han ute och jagade, då han plötsligt hörde ett rasslande ljud. Det var en krokodil som fastnat i några snår.

-Vad gör du här, så långt från floden? frågade mannen.

- Jag har gått vilse och vill tillbaka till floden. Hjälp mig! Då kommer jag att fånga fem famnar fisk åt dig, bad krokodilen.

Mannen band för säkerhets skull ett rep om krokodilen och släpade ner den till floden, lossade repet och väntade på att krokodilen skulle leverera sin fisk.

När krokodilen skulle fånga fisken så sa han till mannen:

-Du måste hjälpa mig! Kom ut en bit i floden.

När mannen klev ut i floden tog krokodilen och bet mannen i foten, sedan släpade han honom ut till en sandbank en bit ut.

- Kom mina släktingar! Nu är det mat! ropade krokodilen.

Fler krokodiler kom för att äta mannen, men han sa:

- Vilken otacksamhet! Jag hjälpte dig och du vill äta upp mig! Det här är inte rätt.

- Jaså inte, sa krokodilen. Vi får fråga tre gånger, om någon säger att vi gör fel, ja, då kan du få gå.

Då flöt en gammal tröja som blivit kastad, förbi i floden.
Mannen ropade till tröjan, berättade vad som hänt och bad om hjälp.

- Du är en människa, sa tröjan. Jag vet hur människorna är mot oss tröjor. Ni vårdar och tvättar och viker oss omsorgsfullt tills vi blir gamla och slitna. Då kastar ni oss som ingenting. Människor förtjänar otacksamhet!

- Ha ha! Där ser du! skrattade krokodilen.

Men då flöt en gammal hatt förbi i floden.
Mannen ropade till hatten, berättade vad som hänt och bad om hjälp.

- Du är en människa, sa hatten. Jag vet hur människorna är mot oss hattar. Ni putsar oss och sätter oss på en hög och fin hylla tills vi blir gamla och slitna. Då kastar ni oss som ingenting. Människor förtjänar otacksamhet!

-Ha ha! Där ser du! Skrattade krokodilen.

Men då kom leoparden ner för att dricka ur floden. Mannen ropade på leoparden, berättade vad som hänt och bad om hjälp.

- Du är människan som gav mig kött när jag var hungrig, sa leoparden. Du förtjänar rättvisa!

- Rättvisa! sa krokodilen argt. Han band ett rep runt mig. Jättehårt!

- Jaså? sa leoparden. Kom hit ni båda så får jag se, annars kan jag inte se om det var hårt och orättvist eller inte.

De begav sig till stranden och mannen fick binda krokodilen.

-Ser du! Det gjorde jätteont och dessutom släpade han mig en lång bit från snåren.

-Jaså? sa leoparden. Det måste jag se, om jag ska se om det var hårt och orättvist eller inte.

Nu släpade mannen tillbaka krokodilen till snåren. Där fastnade krokodilen ordentligt.
Då sa leoparden:

- Där kan du sitta fast! Nu kan du inte bita eller hota den här människan längre. Du var otacksam mot honom och nu får du otacksamhet tillbaka.

Så går det. För varje varelse kommer den stunden, då den får uppleva detsamma som den har gjort mot andra.

SLUT