Böcker på andra språk än svenska

I dag hade jag med mig böcker från Sollefteå bibliotek, böcker på andra språk än svenska. Det var många glädjerop bland elever som fick visa att de kunde tyda bokstäver som ingen annan i klassen klarade av. En elev undrade däremot: "men om jag läser mitt språk, blir jag dålig på svenska då". Det där är något som har diskuterats och forskats på. Skolverkets undersökningar har visat att effekten var positiv när elever läste inte bara svenska, utan även sitt modersmål. Finns även annan forskning på att det är så. Själv kan jag konstatera att läsglädjen, stoltheten och nyfikenheten var på topp i dag. Det räcker för mig!

Det här med läslovsbingo

Förra torsdagen delade jag ut diplom och priser till de klasser som varit med i Läslovets bingo.
Det var högtidlig stämning, precis som det ska vara. Läslov är så mycket mer än bara mys, egentligen handlar det om att öka läsningen på fritiden. Varför är det viktigt? Fritidsläsningens betydelse för att bli en god läsare finns det forskning på (t.ex. här). Ingvar Lundberg - professor i psykologi vid Göteborgs universitet - kom fram till att det krävs cirka 5000 timmars läsning för att få ett bra flyt i läsningen. När man räknar på hur många timmar ett skolår är, förstår man ganska snabbt att läsning inte enbart kan ske på skoltid för att komma upp i 5000 timmar. Martin Ingvar - hjärnforskare och professor vid Karolinska institutet - har därför bildat en stiftelse som ska främja t.ex. läsbingo på skolloven. Det är m.a.o. rena hjärnmedicinen vi talar om när det gäller fritidsläsning. Väl värt att fira!

Torsdagens sagostund: Rumpelstiltskin

I dag hade både förskoleklassen och tvåorna på fritids en och samma saga: sagan om Rumpelstiltskin (eller Bulleribasius som han heter i många svenska versioner). Fritidsgruppen fick sedan göra olika känslor uppe på den lilla scenen i teaterrummet och publiken fick gissa vilken känsla som visades. Jag hittade också färgläggningsbilder på internet som handlade om Rumpelstiltskin-sagan. Barnen fick några bilder att fylla i efteråt för att skapa sin egen version av den mystiske Rumpelstiltskin.

Ibland har jag fått frågan om varför jag mest berättar gamla folksagor och inte berättelser från mer moderna bilderböcker. Svaret är att folksagorna har överlevt i flera hundra - ja, en del säger flera tusen - år och finslipats länge för att hålla inför en publik. Och det gör de verkligen. Barnen sitter oftast som hypnotiserade av de här gamla berättelserna. Det är långt ifrån Netflix och Youtube, men desto närmare hjärtat, kan man säga.