Läslivet efter "Lasse-Maja"

Jag träffar dem allt oftare: barn - ändå upp till högstadienivå - som läst böckerna om detektiverna Lasse och Maja (populärt kallat "Lasse-Maja-böckerna") och sedan ingenting mer. Visst är det bra böcker! Men inte så bra att läslivet behöver ta slut när man har läst alla böcker i den serien. Det finns mycket mer och annat att läsa, här ett litet urval av mysterieböcker som finns på Rödsta skolbibliotek. Bokserier som kan bli nästa steg efter "Lasse-Maja". 

"Kusinerna" av Helena Bross: Om två kusiner på landsbygden som löser mysterier med stölder av kyrksilver, hästar, datorer och mycket annat. Ridning, spårning och skumma typer utan samvete finns i dessa böcker med lite mer text än "Lasse-Maja". 

"Dalslandsdeckarna" av Pia Hagmar: Tre bröder och en kompis kämpar i de här böckerna mot

tjuvar, smugglare och kriminella av alla slag. Biljakter, kidnappningar och annat spännande i de här böckerna. Klart värt att läsa!

"Jill och Jonathan" av Peter Gissy: Jill och Jonathan har en egen tidning som de skriver i. När de gör reportage dras de oftast in i mystiska och farliga händelser, som de löser med hjälp av list och modighet.

"Petrinideckarna" av Mårten Sandén: Om två syskon som har en förmåga att träffa mystiska

personer och dras med i farliga situationer. De får lösa mysterier med livet som insats. Spännande och lite tjockare kapitelböcker.

Hur lättläst är lättläst?

Den här bloggposten har jag även skrivit i Nipanskolans blogg. Men det är något som berör alla elever och lärare. Skriver därför om det även här.
"En lättläst bok", "En bok med lagom mycket text" -  är ett önskemål som jag ofta hör från både lärare och elever.
Det är inte helt lätt att leverera. För hur lättläst är egentligen lättläst? Det finns flera olika serier av böcker från olika förlag som alla säger att de är lättlästa. De är märkta med allt från "lätt att läsa" till "läsgrodan nivå blå" och andra koder och färger. Men vad visar det egentligen?

I Sverige finns - av vad jag vet - bara ett officiellt sätt att mäta graden av lättläst på: LIX.
Det är en siffra som räknas ut på följande sätt:

O = antal ord i texten
M = antal meningar i texten
L = antal långa ord (över 6 bokstäver långa)

De enda förlag -av vad jag vet - som visar LIX- siffror på sina böcker är förlaget Hegas och förlaget Nypon.
Siffran står oftast på bokens sista sida.

 En riktigt lättläst bok ligger på LIX 6 (böckerna om Rolf från Nypon förlag)

"Rolf bränner sig" LIX 6

En med lite mer text ligger på LIX 11 (böckerna om Erik från Nypon förlag)

"Erik går vilse" LIX 11

Blir det ännu lite mer, en första kapitelbok, så ligger vi kring LIX 16 (böckerna om Spanarna på Hegas förlag)

"Grottspanarna" LIX 16

Är böcker som inte visar LIX-nummer dåliga? Nej, ingen bokserie har väl fått igång barn att läsa så mycket som "Lasse-Maja"- böckerna av Widmark. Och där visas inte en LIX-siffra.

Och LIX visar inte om orden är svåra att förstå, trots att de är korta (försök att förklara ordet "anrik" för en åttaåring).

Men om LIX-siffran inte finns så får jag bläddra lite mer och kolla i boken. Därför är det praktiskt om det finns som en snabb vägledning som (om man vet lite om LIX) är bättre än "lätt att läsa" eller "läsgrodan nivå blå"

Vill du själv veta om du skriver lättläst eller inte? Kolla då LIX-talet på din text via det här online-verktyget. Den här texten har förresten LIX 32. Lite för mycket för att vara en barnbok, men solklart lättläst för vuxna. Som en lättläst tidningstext, ungefär.