Det här med gamla klassiker: fallet Ture Sventon.

Ture Sventon 2019, spelad av Robert Gustafsson.
Foto: Linus Hallsénius/C More/TV4

I morgon är det premiär på kanalen C Mores teveserie om Ture Sventon, med Robert Gustafsson i huvudrollen. Kul att gamla böcker får nytt liv! Här på biblioteket har vi fyra Sventon-böcker. Slitna och inte utlånade på många år, bra är de däremot fortfarande. Tycker jag, vill säga.
Men vilket av dagens barn kan tänka sig att läsa följande mening och fatta vad som menas och tycka att det är kul:

"Fru Smith ägde många aktier, och det hördes på rösten. Hur många hon ägde framgick naturligtvis inte exakt, men man kunde gissa, att det var fler än en."

Ture Sventon 1952 av Sven Hemmel.

Jag älskar den här stilen! Däremot vet jag att många barn i dag har svårt att läsa en mening av det här slaget. De kommer att omedelbart undra: men hur lät rösten egentligen? Oftast ska saker vara skrivna rakt ut, istället för omskrivningar och antydningar. Hade det stått att Fru Smith hade en bestämd röst och pratade som någon som var van att bestämma - då hade det varit enklare. Det här var bara ett exempel på många av de små ironiska antydningar som böckerna om Ture Sventon vimlar av. Det är en stil från en annan tid.

Nu hoppas jag i alla fall att alla snart kommer att kasta sig över böckerna och läsa dem. Därför gör jag en liten Ture Sventon - utställning på biblioteket. Ladda tjänstepitolerna! Nu kör vi!

Böcker på andra språk än svenska

I dag hade jag med mig böcker från Sollefteå bibliotek, böcker på andra språk än svenska. Det var många glädjerop bland elever som fick visa att de kunde tyda bokstäver som ingen annan i klassen klarade av. En elev undrade däremot: "men om jag läser mitt språk, blir jag dålig på svenska då". Det där är något som har diskuterats och forskats på. Skolverkets undersökningar har visat att effekten var positiv när elever läste inte bara svenska, utan även sitt modersmål. Finns även annan forskning på att det är så. Själv kan jag konstatera att läsglädjen, stoltheten och nyfikenheten var på topp i dag. Det räcker för mig!

Det här med läslovsbingo

Förra torsdagen delade jag ut diplom och priser till de klasser som varit med i Läslovets bingo.
Det var högtidlig stämning, precis som det ska vara. Läslov är så mycket mer än bara mys, egentligen handlar det om att öka läsningen på fritiden. Varför är det viktigt? Fritidsläsningens betydelse för att bli en god läsare finns det forskning på (t.ex. här). Ingvar Lundberg - professor i psykologi vid Göteborgs universitet - kom fram till att det krävs cirka 5000 timmars läsning för att få ett bra flyt i läsningen. När man räknar på hur många timmar ett skolår är, förstår man ganska snabbt att läsning inte enbart kan ske på skoltid för att komma upp i 5000 timmar. Martin Ingvar - hjärnforskare och professor vid Karolinska institutet - har därför bildat en stiftelse som ska främja t.ex. läsbingo på skolloven. Det är m.a.o. rena hjärnmedicinen vi talar om när det gäller fritidsläsning. Väl värt att fira!

Torsdagens sagostund: Rumpelstiltskin

I dag hade både förskoleklassen och tvåorna på fritids en och samma saga: sagan om Rumpelstiltskin (eller Bulleribasius som han heter i många svenska versioner). Fritidsgruppen fick sedan göra olika känslor uppe på den lilla scenen i teaterrummet och publiken fick gissa vilken känsla som visades. Jag hittade också färgläggningsbilder på internet som handlade om Rumpelstiltskin-sagan. Barnen fick några bilder att fylla i efteråt för att skapa sin egen version av den mystiske Rumpelstiltskin.

Ibland har jag fått frågan om varför jag mest berättar gamla folksagor och inte berättelser från mer moderna bilderböcker. Svaret är att folksagorna har överlevt i flera hundra - ja, en del säger flera tusen - år och finslipats länge för att hålla inför en publik. Och det gör de verkligen. Barnen sitter oftast som hypnotiserade av de här gamla berättelserna. Det är långt ifrån Netflix och Youtube, men desto närmare hjärtat, kan man säga.

Sagostund med drama på fritids.

Varje torsdag har jag med mig en saga från biblioteket som jag återberättar/dramatiserar. Barnen får sedan testa olika roller lite kort (de kan vara allt från jättar till ekorrar). I dag är det sagan om "Leoparden som tappade en fläck", ett litet sagoberättarpaket kommer att delas ut så att barnen kan ta med sig sagan hem och återberätta. Sagan hittar du här.

FN-dagen och Maria Gripe

I dag är det FN-dagen. Det har firats med levande musik från kulturskolans lärare och elever, sång från hela skolan och jag från biblioteket har berättat/dramatiserat sagan Hjärtat som ingen ville ha skriven av Maria Gripe med bilder av Hans Arnold.

Sagan handlar om hjärtat som förvandlar sig till fågel och flyger ut i världen för att hitta någon att bo i. Men ingen verkar vilja ha hjärtat, till slut spikas det upp som prydnad på dörren till ett utedass. Då, när hjärtat nästan gett upp, kommer en flicka förbi. En flicka som är sorgsen och förtvivlad, hennes mamma och pappa slår henne och hennes hjärta har torkat och krympt ihop tills inget är kvar av det. Hjärtat på dassdörren frågar om flickan vill ha ett nytt hjärta, flickan svarar ja och glädjestrålande flyger hjärtat in i flickan. Lyckligt slut på en sorglig saga.

Maria Gripe finns det fler böcker av på biblioteket här på Rödsta skola. De kommer att finnas framställda här efter höstlovet och en tid efter det. Bra högläsningsböcker många av dem!

Läs mer om Maria Gripe på bokförlagets hemsida.