Det här med gamla klassiker: fallet Ture Sventon.

Ture Sventon 2019, spelad av Robert Gustafsson.
Foto: Linus Hallsénius/C More/TV4

I morgon är det premiär på kanalen C Mores teveserie om Ture Sventon, med Robert Gustafsson i huvudrollen. Kul att gamla böcker får nytt liv! Här på biblioteket har vi fyra Sventon-böcker. Slitna och inte utlånade på många år, bra är de däremot fortfarande. Tycker jag, vill säga.
Men vilket av dagens barn kan tänka sig att läsa följande mening och fatta vad som menas och tycka att det är kul:

"Fru Smith ägde många aktier, och det hördes på rösten. Hur många hon ägde framgick naturligtvis inte exakt, men man kunde gissa, att det var fler än en."

Ture Sventon 1952 av Sven Hemmel.

Jag älskar den här stilen! Däremot vet jag att många barn i dag har svårt att läsa en mening av det här slaget. De kommer att omedelbart undra: men hur lät rösten egentligen? Oftast ska saker vara skrivna rakt ut, istället för omskrivningar och antydningar. Hade det stått att Fru Smith hade en bestämd röst och pratade som någon som var van att bestämma - då hade det varit enklare. Det här var bara ett exempel på många av de små ironiska antydningar som böckerna om Ture Sventon vimlar av. Det är en stil från en annan tid.

Nu hoppas jag i alla fall att alla snart kommer att kasta sig över böckerna och läsa dem. Därför gör jag en liten Ture Sventon - utställning på biblioteket. Ladda tjänstepitolerna! Nu kör vi!